Häng med.
Så var denna dagen kommen. Jojo. Jag bloggar numera här.
Söndagsdöd.
Söndagsdöd kallar jag min lilla session på klubben på söndagsförmiddagar. Den består av intervaller på löpbandet, boxning och sparkintervaller på säck och fys i form av situps, rygglyft och nacklyft tills svetten rinner ner i ögonen på mig. Det är gött det.
Lördag
Idag har jag gått med i en ny facebookgrupp, Vi som vill ligga med Frank Wagner heter den. Jag vill det.
Sen var Fredriks arbetskamrat här och fotade mig. Jag har skrivit en text som kommer att dyka upp i en viss tidning i början av året och måste därför ha en fräsig bild på mig själv. Jag är denna tidnings nya krönikör från och med årsskiftet. Det är så himla roligt att jag måste nypa mig lite i armen. Men en sak har jag lärt mig idag ska ni veta, jag är verkligen inte fotogenisk. Inte alls. Så här ser den bästa bilden från vår lilla session ut. Förmodligen gillar jag den så mycket eftersom jag inte tittar in i kameran.
Sen åkte vi och storhandlade på Willys och jag gjorde ett riktigt klipp. Är det någon som minns detta stycke filmhistoria?
Jag älskar det. Nu vet jag vad jag ska göra de dagar jag inte jobbar i jul. Jag gör en Al Bundy, sa Fredrik sen och gjorde så här, och hans son ville ju inte vara sämre.
Och sen bakade vi lussebullar. Sen var dagen slut.
Sen var Fredriks arbetskamrat här och fotade mig. Jag har skrivit en text som kommer att dyka upp i en viss tidning i början av året och måste därför ha en fräsig bild på mig själv. Jag är denna tidnings nya krönikör från och med årsskiftet. Det är så himla roligt att jag måste nypa mig lite i armen. Men en sak har jag lärt mig idag ska ni veta, jag är verkligen inte fotogenisk. Inte alls. Så här ser den bästa bilden från vår lilla session ut. Förmodligen gillar jag den så mycket eftersom jag inte tittar in i kameran.
Sen åkte vi och storhandlade på Willys och jag gjorde ett riktigt klipp. Är det någon som minns detta stycke filmhistoria?
Jag älskar det. Nu vet jag vad jag ska göra de dagar jag inte jobbar i jul. Jag gör en Al Bundy, sa Fredrik sen och gjorde så här, och hans son ville ju inte vara sämre.
Och sen bakade vi lussebullar. Sen var dagen slut.
Hujedanemej
Hujedamej vad jag är trött. Igår kväll blev det boxning och tio tre minutersronder sparring med herr Gillinger. Jag fick ganska lagom med stryk. Ikväll har jag och Fredrik sett Flickan som lekte med elden. Bortsett från vissa mindre lysande skådespelarinsatser tycker jag att den var riktigt bra. Jag har redan sedan förra filmen svårt att förlika mig med att jag inte är Lisbeth Salander dock.
Min danske vän 2.0
Igår var jag högeffektiv, trots att jag hade en sällskapssjuk hundvalp i hasorna hela dagen. Jag tog itu med många saker jag skjutit på de senaste dagarna och fick iväg några viktiga mail, bokade ett möte med banken, skrev en hemlig text till ett jobb jag eventuellt har fått, bakade dinkelbullar och det där danska rågbrödet jag babblade om i måndags. Egentligen ville jag låta den första degen ligga i någon dag till, men det finns det inte tid för. Jag har en föreläsning i utvecklingspsykologi om två timmar, sedan ska jag sitta och läsa i några timmar till innan en efterlängtad fika med Sanna står på agendan. Det ska bli himla trevligt. Därefter hem, laga mat, äta mat och sen dubbla pass thaiboxning.
Deg 1 som stått inplastad sedan i måndags.
Deg 2 består av 75 g jäst som ska smulas i en bunke tillsammans med 5 dl ljummet vatten och 2,5 dl mörk sirap. Sedan rörde jag ner deg 1 i samma bunke tillsammans med 4 dl solrosfrö och 1 dl pumpakärnor. Därefter är det bara att hälla i mjöl vartefter (max 9 dl grovt rågmjöl + 6 dl vetemjöl special) då du arbetar ihop allt till en deg. Det är bra att ha en matberedare/bakmaskin, annars är det rätt träligt att stå och veva för hand i en halvtimme. Men det blir gott. Jag hällde degen i två avlånga brödformar och lät de jäsa i 30 min, sedan skjuts in i ugnen på 250 grader i ca 1,5 timme, längst ner naturligtvis.
Voila!
Mina dinkelbullar, ja, jag vet, de ser inte mycket ut för världen, men de är väldigt goda.
Träningsvärken sedan i tisdags är inte nådig, ska ni veta. Mina lår är i det närmaste obrukbara, att gå i trappor vore idag otänkbart om jag det inte var så att jag var tvungen. Herr Gillingers tabataintervaller är helt vansinniga. Galenskap är vad det är. Galenskap.
Deg 1 som stått inplastad sedan i måndags.
Deg 2 består av 75 g jäst som ska smulas i en bunke tillsammans med 5 dl ljummet vatten och 2,5 dl mörk sirap. Sedan rörde jag ner deg 1 i samma bunke tillsammans med 4 dl solrosfrö och 1 dl pumpakärnor. Därefter är det bara att hälla i mjöl vartefter (max 9 dl grovt rågmjöl + 6 dl vetemjöl special) då du arbetar ihop allt till en deg. Det är bra att ha en matberedare/bakmaskin, annars är det rätt träligt att stå och veva för hand i en halvtimme. Men det blir gott. Jag hällde degen i två avlånga brödformar och lät de jäsa i 30 min, sedan skjuts in i ugnen på 250 grader i ca 1,5 timme, längst ner naturligtvis.
Voila!
Mina dinkelbullar, ja, jag vet, de ser inte mycket ut för världen, men de är väldigt goda.
Träningsvärken sedan i tisdags är inte nådig, ska ni veta. Mina lår är i det närmaste obrukbara, att gå i trappor vore idag otänkbart om jag det inte var så att jag var tvungen. Herr Gillingers tabataintervaller är helt vansinniga. Galenskap är vad det är. Galenskap.
Lata jävlar.
När jag ser mina medstudenter i skolans matrum där man kan stoppa in sin medhavda lunch i mikron blir jag deprimerad, men kanske framför allt provocerad. Makaroner med Felix frysta ärtor och morotsbitar är en inte alltför ovanlig syn. Har ni ingen respekt för mat, människor? Många studenter använder också löjeväckande argument för detta tillkortakommande. Det är så dyrt med mat, det tar så lång tid att laga. Blablabla. Snicksnack säger jag. I eftermiddags har jag gjort köttbullar (jag och Fredrik köper aldrig färdigmat såsom Mamma Scans, det är oacceptabelt), hur enkelt och gott som helst. Ös i köttfärs i matberedaren, riv i en gul lök och en morot, häll i lite ströbröd, en äggula och kryddor. Låt apparaten arbeta en stund, rulla små bollar och stek. Det tar tio minuter och det är inte dyrt. Där fick ni, latmaskar.
Makalöst.
Jag är så makalöst trött hela tiden, alltså verkligen sjukt trött. Jag kan inte gå upp på morgonen. Klockan ringer sex och de två senaste dagarna har jag inte klarat av att gå upp förrän halv åtta. Det är inte fysiskt möjligt. Jag förstår inte. Jag somnar elva på kvällen. Nu har jag i alla fall intagit morgonens gröt och thé och ska ge mig ut i spåret för fem härliga kilometers löpning. Jag hittade ett klipp på youtube från min eventuella motståndares senaste match igår. Jag har tittat på det några gånger och en taktik börjar långsamt ta form i min lilla hjärna. Saker kan alltid ändras i sista stund, speciellt i D-klass sammanhang, jag kan få en ny motståndare dagen innan eller ingen motståndare alls helt plötsligt, men när man har chansen att studera ett möjligt motstånd tar man den. Någon gång lär jag få möta henne ändå, tävlingsvärlden är ganska liten då man väger 51 kg.
Jag och min danske vän 1.0
Jag ska baka danskt rågbröd efter Leilas recept. Då måste man ligga före sin tid ska ni veta. Brödet består av två degar som man bakar vid två tillfällen, allt som allt tar det typ tre dagar innan brödet är klart. Nu har jag gjort det här:
Jag har malt 2 msk hela färnkålsfrön och 2 msk hel anis i mortel. Sedan har jag blandat ihop det med 2 msk salt, 5 dl kokhett vatten, 4 dl rågkross och 1 dl linfrön. Nu ska det stå övertäckt i 3 dygn innan jag gör deg nummer två.
Jag har malt 2 msk hela färnkålsfrön och 2 msk hel anis i mortel. Sedan har jag blandat ihop det med 2 msk salt, 5 dl kokhett vatten, 4 dl rågkross och 1 dl linfrön. Nu ska det stå övertäckt i 3 dygn innan jag gör deg nummer två.
Lämna mig aldrig.
Lämna mig aldrig, säger jag och slänger mig om Fredriks hals så fort jag kommer innanför dörren. Jag har sett vad som finns där ute, och det är inte vackert ska jag säga er. Det är äckligt och smutsigt. Kryssningen var över förväntan dock, mycket roligt sällskap och trevlig stämning. Resor av detta slag får mig också att inse ännu mer, om möjligt, hur mycket jag älskar Fredrik. Jag tycker om att ta små avstickare någon vecka eller över en helg, men herrejävlar vad det är gött att komma hem när man har någon som väntar där hemma. Någon som glömt att hämta tidningen så att brevlådan är knökfull på måndag morgon och låtit tvätten flöda och transformera badrummet till ett inferno av smutsiga underkläder och handdukar. Men vet ni, det är bara petitesser jämfört med vuxna män som visar genitalierna på dansgolvet och somnar i baren. Det kan inte ens jämföras med blicken från en man som förmodligen, kanske, möjligtvis, såg bra ut för tio, tjugo år sedan, men på allvar tror att han fortfarande kan komma undan iklädd en vit t-shirt och väst á Justin Timberlake då ölmagen praktiskt taget gör det omöjligt för honom att se sitt eget kön. När jag säger det här till Fredrik menar jag det verkligen av hela mitt hjärta. Lämna mig aldrig.
Till havs
Jag läste precis på Uffe och Emmas blogg att Uffe blivit direkt lottad till finalen i thaiboxnings-VM som gick av stapeln igår i Bangkok. Hejja. Snart bär det av till havs. Jag är av någon anledning mycket förväntansfull, min skeptisism till trots. Det känns som att jag ska gå på klassfest, vilket ofta kan vara rent ut sagt vidrigt då vissa inte spottar i glaset, trots att de borde. Jag kommer sakna Fredrik och ja, jag inser naturligtvis det absurda i det med tanke på att jag ska vara borta i 24 timmar. Men vi ses så lite i veckorna när jobb och skola och träning står i fokus. Helgerna brukar vara vår rekreationstid. Jag förbannar mig också lite över att jag kommer hem så sent imorgon att jag inte kommer kunna träna igen förrän på måndag. Nåväl. Jag får ju gratis mat och trevligt sällskap.
Ha!
Ha! Jag har visst varit medveten om EvaEmma Anderssons existens. En liten erinran växte till en kraftig flashback. Jag har läst några utav hennes krönikor i Aftonbladet, men det var många år sedan. Hon använde uttryck som "nix pix potatismix" och jag rös i hela kroppen. Inte för att jag njöt. Jag störde mig, åh, vad jag störde mig till förbannelse på denna kvinnas hänsynslösa hantering av ord. Som vore de inte värda någonting. Och att kalla andra tjejer för horor och slampor hit och dit, vad är det för fasoner? Nu minns jag, nu minns jag, nu minns jag. Nu känns det genast lite bättre. Jag är inte helt ute. Men jag får fortfarande inte gå på några coola fester, fan ta dig Fredrik, drick en grogg och bli som en människa.
Jag är inte cool.
Jag sitter på jobbet och har förbaskat trist. Jag läser Hanna Fridén och Cissi Wallins bloggar och inser att jag missat ett helt fenomen. I flera år har jag levt i en bubbla. Jag har missat EvaEmma Andersson. Jag har, fram till denna dag, inte varit varse om EvaEmmas existens. Så går det när man har en man som är nykterist, man får aldrig gå på några coola fester. Typiskt. Sen googlar jag på mitt namn och får 11 500 träffar. 2 träffar åsyftar på mig, den ena är en länk till min sida på facebook och den andra är en artikel om Girls Night Out som jag var med och arrangerade i somras. Så lite avtryck gör jag på världen, att jag tillägnas 2 av 11 500 träffar. Fy fan säger jag.
Familjemiddag med en arg chihuahua.
Min lillebrors ögonsten är en korsning mellan en chihuahua och en jack russel. Han heter Hälge och min bror älskar honom som vore han ett litet barn. Min mamma syr upp en liten liten frack som hon klämmer in Hälges lilla marsvinsliknande kropp i. Min bror stoppar henne inte. Han bara ler och lägger huvudet på ste, så där som man gör, och ser in i sin lilla ögonstens korinter. Chihuahuaor har en tendens att alltid se helt skräckslagna ut med det där vitt uppspärrade ögonen. Men det bekommer inte min bror. Hans kärlek riktigt lyser i ögonen på honom, trots att hans älskling mest ser ut som en korsning mellan en hamster och en apa. Hälge är en arg chihuahua. Han tycker inte om andra hundar. Han skäller, morrar och hugger efter min och Fredriks pinschervalp. Min lillebror är på helspänn hela kvällen, han är rädd för att vår påflugna klumpeduns ska göra mos av lilla Hälge. Och jag förstår honom. Hälges ben är smala som kanelstänger, hans kropp för tankarna till min bardomsvän Karins marsvin och hans anlete..tja, har ni sett Gremlins? Liknar han inte Gizmo? Han är förbannat söt i alla fall.
Lillasyster och hennes sämre hälft (uppenbarligen).
Lillasyster och pappa.
Självaste födelsedagsbarnet.
Mamma häller blåbär i grädden till efterätten. Snart kommer hon att vispa den och ropa;
- vad är det med grädden nu för tiden?!
Jag har blivit headhuntad.
Idag har jag blivit headhuntad. Inom snar framtid kommer mitt bloggande att ta en lite annan form, på en annan plats. Det här ska bli väldigt spännande och kul. Imorgon fyller min lillebror tjugofyra år. Det ska firas med rostbiff och lite rött vin i barndomshemmet i Täby, med betongning på lite. Jag fick veta igår att jag har match den 19 december. Tjejen väger som jag, på pricken, och kommer från en klubb som heter Drakstaden, en klubb jag har stor respekt för. Det kommer att bli en tuff match. Men det ser jag fram emot. Igår var jag tillbaka på klubben efter diverse motivationssvackor och halsont, det var tungt, boxning i en och en halv timme under herr Jivefalks ledning och därefter sparring med farbröderna. Jag var glad i hågen till en början, men modet sjönk efter några ronder med herr Gillinger då jag blev påmind om att jag inte har mycket att sätta emot. Det räcker med ett sparringuppehåll på en, två veckor och jag är tillbaka i samma gamla hjulspår. De hjulspår jag enträget försöker avvika ifrån. Otroligt frustrerande naturligtvis. Men det finns inte så mycket annat att göra än att vika ner hakan och köra på.
Ge mig en dvärg.
Jag såg det här på ett löp idag. "Jag hyr in en dvärg till barnen" säger fru Anka. Det är väl självklart att barnen Anka ska underhållas av en lite gycklare på julaftons morgon. Kvinnan är ett geni. Jag skrattar så att jag kissar på mig.
