Min hjärna är kidnappad av jultomten.
Jag föredrar att gå upp tidigt på morgonen. Men den senaste tiden har alla mina försök att stiga upp i ottan varit fruktlösa. Jag är karatetrött. Och oerhört omotiverad att studera. Jag har terminens enda salstenta på tisdag och känner mig obehagligt självsäker och tillfreds inför denna, vilket säger mig (av väl beprövad erfarenhet) att jag måste plugga mycket mer. Jag har fått så jävla dåliga betyg den här terminen, trots att jag känt mig mer delaktig och påläst än tidigare. Det känns lite deprimerande, fast egentligen är jag likgiltig inför hela betygsapparaten. Min prestationsångest har ingen känsla för bokstäver.
DN ger utrymme för bajskastning på MMA, igen. Artikeln är självklart totalt intetsägande och desperationen lyser mellan raderna, man vädjar till RF att rensa i sina led, fast med finare ord förstås.
"Vårt samhälle bygger på värderingen att vi får göra vad vi vill så länge vi inte ligger andra till last och därför har vi lagar som begränsar individens frihet."
Det är redan här uppenbart vartåt det barkar. Kampsportsmotståndare har börjat förstå att det i ju med medlemskapet i RF inte går att komma åt sporten på annat sätt än att väcka opinion hos allmänheten och på så sätt pressa RF att frivilligt ta avstånd ifrån sporten. RF har ett moraliskt ansvar gentemot svenska folket, skrivs mellan raderna. Ett moraliskt ansvar de i nuläget inte tar och det är bara så hemskt så hemskt. Och ja, det är väl självklart att RF har ett ansvar för att hålla koll, se till att alla regler följs, att åtgärder tas och kanske till och med att vissa regler ses över en gång till då någon skadas. Men moral för mig handlar lika mycket om attityder och värderingar. Vad man inom idrotten kallar fair play. Att behandla varandra med respekt, att uppträda sportsligt även vid en förlust och att vara schysst mot sina träningskompisar. Och här har vi ett problem som går långt över kampsportens gränser, in i varenda penalistiska omklädningsrum. Jag har personligen aldrig blivit så respektfullt bemött, träffat så många olika slags människor och haft så roligt med mina träningskompisar som inom kampsporten.
"Det är dags för Riksidrottsförbundets styrelse att ta tydlig ställning för idrottens ideal, mot mellanmänskligt våld, mot avsiktig produktion av hjärnskador inom sporten och därmed för sitt eget folkhälsomål. Med ett sådant ställningstagande kommer RF's heder att kunna räddas. Alternativet att fortsätta ducka kommer att försätta RF i en ohållbar situation där människor kommer ställa sig frågande till varför deras skattepengar ska gå till stöd för ett förbund som hanterar viktiga frågor så enögt." Vilken slutkläm. Okej, jag personligen kan jag komma på helt andra saker jag inte vill att mina skattepengar ska gå till.
DN ger utrymme för bajskastning på MMA, igen. Artikeln är självklart totalt intetsägande och desperationen lyser mellan raderna, man vädjar till RF att rensa i sina led, fast med finare ord förstås.
"Vårt samhälle bygger på värderingen att vi får göra vad vi vill så länge vi inte ligger andra till last och därför har vi lagar som begränsar individens frihet."
Det är redan här uppenbart vartåt det barkar. Kampsportsmotståndare har börjat förstå att det i ju med medlemskapet i RF inte går att komma åt sporten på annat sätt än att väcka opinion hos allmänheten och på så sätt pressa RF att frivilligt ta avstånd ifrån sporten. RF har ett moraliskt ansvar gentemot svenska folket, skrivs mellan raderna. Ett moraliskt ansvar de i nuläget inte tar och det är bara så hemskt så hemskt. Och ja, det är väl självklart att RF har ett ansvar för att hålla koll, se till att alla regler följs, att åtgärder tas och kanske till och med att vissa regler ses över en gång till då någon skadas. Men moral för mig handlar lika mycket om attityder och värderingar. Vad man inom idrotten kallar fair play. Att behandla varandra med respekt, att uppträda sportsligt även vid en förlust och att vara schysst mot sina träningskompisar. Och här har vi ett problem som går långt över kampsportens gränser, in i varenda penalistiska omklädningsrum. Jag har personligen aldrig blivit så respektfullt bemött, träffat så många olika slags människor och haft så roligt med mina träningskompisar som inom kampsporten.
"Det är dags för Riksidrottsförbundets styrelse att ta tydlig ställning för idrottens ideal, mot mellanmänskligt våld, mot avsiktig produktion av hjärnskador inom sporten och därmed för sitt eget folkhälsomål. Med ett sådant ställningstagande kommer RF's heder att kunna räddas. Alternativet att fortsätta ducka kommer att försätta RF i en ohållbar situation där människor kommer ställa sig frågande till varför deras skattepengar ska gå till stöd för ett förbund som hanterar viktiga frågor så enögt." Vilken slutkläm. Okej, jag personligen kan jag komma på helt andra saker jag inte vill att mina skattepengar ska gå till.
Kommentarer
Trackback
