Pladdertrut

Jag inspireras av Sandra Breijer, eller vad fan, jag stjäl idén rakt av. Den är briljant. Hon är briljant.

1996
Jag är under hela mellanstadiet vansinnigt förälskad i Oscar. Alla vet. (Tonåringar har en förmåga att lukta sig till andras missär.) Jag har glasögon, mittbena och lila byxor. Jag ger ett prekärt intryck. Men plöstligt händer det. På ett disco i skolans gymnastiksal frågar han om jag vill dansa, till en lugn låt, jag borde kanske minnas vilken, men det gör jag inte. Allt jag minns är att han håller om mig. Han pratar aldrig med mig igen efter den här dansen. Men den var ljuvlig.

1998
Jag är fjorton år och har bara pratat med John i telefon tidigare. Den så kallade "linjen" var 1990-talets virtuella fritidsgård, en telefonlinje dit jag och mina vänner ringde flera gånger i veckan. Jag och John hade pratat i telefon regelbundet i ett år. Men nu skulle vi träffas för första gången, in real life. Vårt möte på Hötorget (eller T-centralen?) blir bara en ytterliga bekräftelse på något jag redan vet. Jag är så äckligt kär. Vi går på café Kungstornet (eller Clara-någonting?) och röker cigarretter. Jag får sitta i hans knä. Jag sa;
- det bästa sättet att vara säker på att få träffa någon igen är ju att låna ut något till personen.
Han tar av sig sitt halsband och trycker det i min hand. Han äter upp mitt hjärta och spottar ut det hundratals gånger under flera års tid efter detta ögonblick. Ändå är det den här händelsen jag minns tydligast.

2000
Jag och Peter har träffats på en fest hemma hos min bästa kompis. Vi har börjat hänga lite och han har frågat varför jag har en ring på mitt finger. Jag säger att jag fått den av en expojkvän och att jag tänker ta av mig den då jag träffar en ny pojkvän, (jag jobbade mycket med symboler på den tiden). Vi sitter hemma hos mig och tittar på teve. Plöstligt kysser han mig samtidigt som han tar min hand och försiktigt drar ringen av mitt finger. (Han ger mig vid ett senare tillfälle en ny ring på ett mycket bombastiskt sätt, i botten på ett glas vin. Han jobbade uppenbarligen också mycket med symboler.)

2004
Min kille har gjort slut. Jag är helt förstörd. Han friade några månader tidigare och eftersom jag är lagd åt det patetiskt romantiska hållet svarade jag ja. Jag är tjugo år och deprimerad. Jag ringer min mormor och gråter. Hon säger att jag ska komma över. Jag åker hem till henne och hon möter mig i dörren med en vinflaska i ena handen och en cigg i andra handen. Det här låter inte särskilt romantiskt. Och det var det kanske inte heller. Men gud vad jag älskade min mormor.

2006
Jag vet att han inte känner samma sak. Men jag kan inte sluta. Mormor är sjuk och kommer snart att dö, han säger att det är okej att vara ledsen. Han håller mig i handen, men han har fortfarande sin exflickvänns tamponer i sitt badrumsskåp. Vi är aldrig tillsammans, han är jävligt dryg och vid ett tillfälle slår jag honom så hårt i ansiktet att han blir mållös. En morgon ringer han mig och frågar vad jag har för portkod, jag svarar med sömnen i strupen, och han ringer några minuter senare på dörren. Jag släpper in honom. Han pussar mig. Ingen tunga. Sedan går han igen.

2008
Jag och Fredrik har haft vår allra första dejt hemma hos honom. Han har lagat min favoritmat, lax (fast han hatar fisk) och saffransris (fast han hatar saffran). Vi äter, ser på film och när vi ska gå och lägga oss kysser han mig. Världen går i tusen bitar och när jag bygger ihop den igen är ingenting sig likt. Sedan somnar vi bredvid varandra. Dagen efter bjuder han mig på thailändsk restaurang och när jag vaknar i hans lägenhet på måndag morgon har han redan åkt till jobbet. På köksbordet ligger en nyckel. Han ber aldrig om att få den tillbaka.