Mina fem mest sorgliga ögonblick
1995
Jag är elva år och min älskade kanin går en smärtsam död till mötes. Oerhört traumatiskt då det förmodligen är jag (eller mina föräldrar) som bör ställas ansvariga för detta. Efter enträget tjatande på mamma och pappa fick jag Wille som efter en kull ungar visat sig vara en Vicky. Vicky är ingen utomhuskanin. Ändå placeras hon i en utomhusbur mitt i smällkalla vintern. När jag kommer ut på morgonen för att ge henne mat ligger hon där, likstel, med ihåliga uppspärrade ögon förebrår hon mig. Hon har frusit ihjäl. Jag är tröstlös i flera dagar.
Juli, 1999
Jag och min familj är på semester på Mallorca. Jag får en kväll tag på gårdagens Expressen som skriver om Lasse Lindroths tragiska bortgång i en bilolycka. Jag är väldigt förtjust, för att inte säga lite besatt, av Lasse Lindroth. Jag gråter så mycket att mamma förpassar mig ut på balkongen. Hon tycker att jag sörjer Lasse mer än han förtjänar. Jag gråter ännu mer.
September, 1999
Jag är femton år och full. Jag och min bästa kompis är på väg till en fest tillsammans med en kille jag är kär i. (Men det är egentligen en annan historia.) Min bror ringer mig och jag blir knivskarpt nykter på en mikrosekund och sätter mig rakt ner på asfalten. Mannen som mormor levt med så länge jag kan minnas, och nu bestämt sig för att lämna, har tagit sitt liv.
Maj, 2006
Mormor är på promenad med sin systers hund. Då hon ska vända om och gå hem igen inser hon att hon inte vet var hon bor. Hon blir väldigt rädd, min fina lilla mormor. Lyckligtvis sviker inte hundens minne och lotsar mormor till porten där de möter en dam som känner mormor och kan hjälpa henne upp till hennes lägenhet. Damen lämnar mormor ensam, men bestämmer sig efter en stund för att gå tillbaka och titta till min fina lilla mormor. Lägenheten ser nu inte ut som den gjorde sist damen var där, lägenheten är nu dekorerad av garn i mörka kulörer som löper fram och tillbaka mellan vardagsrummet och matrummet. Mormor pratar om sladdar och eluttag för att förklara sig, sedan ramlar hon ihop i en liten hög. Efter besöket på KS mår mormor bra igen och vi skrattar åt hennes fadäs med garnet som hon i stundens förvirring trott var sladdar som hon av okänd anledning skulle koppla ihop. I det ögonblicket jag förstår att hon har en tumör i hjärnan gör det så ont i mig att jag stoppar munnen full av snus och tillbringar hela sommaren i botten på vinflaskor.
September, 2006
Mormor tillbringar sin sista vecka på ett korttidsboende med fantastisk personal. Mormor kan inte prata längre och min lillasyster vägrar att hälsa på, det gör alldeles för ont i hennes tolvåriga hjärta. Mormors sista dag i livet ringer jag min syster och hon låter sig övertalas. Vi är samlade, hela familjen, alla mostrar, morbror och kusinerna. När mormor andas ut för sista gången sitter vi intill hennes säng och gråter. Det är det tveklöst vackraste ögonblick i hela mitt liv. Min lillasyster sitter kvar längst, med mormors genomskinliga hand i sin. Hennes lilla kropp skakar av sorg. Det är det sorgligaste ögonblicket jag upplevt.
