Pladdertrut

Förra veckan tog jag timeout från all träning, sånär som på två 5 kilometersturer i spåret. Jag kände mig lite smårisig och framför allt fasansfullt omotiverad. Jag skulle ha gått min första thaiboxningsmatch för en månad sen, men den ställdes in och sedan dess har inget sporrat mig. Telefonsamtalet från min huvudtränare kvällen innan utmynnade i en total urladdning. Jag var väldigt motiverad och väl förberedd. Förhoppningsvis får jag en ny match i slutet av december, men jag har ännu inte lyckats tända till. Jag vaknade med en halvkrasslig hals, tog det säkra före det osäkra i morse och halverade den tilltänkta sträckan i spåret för att känna efter lite. Det var tungt, men det beror nog snarare på en veckas soffvärmning än på en begynnande halsfluss, nu efteråt känns det helt okej i strupen, vilket innebär att jag ska upp i ringen och få stryk av herr Gillinger inom snar framtid. Jag blev erbjuden att testa på bjj i helgen av nygraderade fröken Linda, men måste tyvärr avböja eftersom jag ska åka på kryssning med jobbet. Jag är inte så uppspelt inför detta. Alltså, jag gillar verkligen mina arbetskamrater och jag är inte den som tackar nej till ett julbord eller två. Men att spendera tjugofyra timmar på en båt med karatefulla busschaufförer är egentligen mer än jag mäktar med. Men ibland får man ställa upp för laget. Så är det.