Pladdertrut

I morse när jag gick hem ifrån spåret hittade jag ett busskort på gatan. Eftersom ägaren skrivit sitt telefonnummer på baksidan skickade jag ett sms till henne och några timmar senare träffades vi och jag kunde överlämna det välbehållna kortet. Jag fick 40 kr i hittelön. Fikapengar till tentan i morgon. Hurra.

1995

Jag är elva år och min älskade kanin går en smärtsam död till mötes. Oerhört traumatiskt då det förmodligen är jag (eller mina föräldrar) som bör ställas ansvariga för detta. Efter enträget tjatande på mamma och pappa fick jag Wille som efter en kull ungar visat sig vara en Vicky. Vicky är ingen utomhuskanin. Ändå placeras hon i en utomhusbur mitt i smällkalla vintern. När jag kommer ut på morgonen för att ge henne mat ligger hon där, likstel, med ihåliga uppspärrade ögon förebrår hon mig. Hon har frusit ihjäl. Jag är tröstlös i flera dagar.

Juli, 1999

Jag och min familj är på semester på Mallorca. Jag får en kväll tag på gårdagens Expressen som skriver om Lasse Lindroths tragiska bortgång i en bilolycka. Jag är väldigt förtjust, för att inte säga lite besatt, av Lasse Lindroth. Jag gråter så mycket att mamma förpassar mig ut på balkongen. Hon tycker att jag sörjer Lasse mer än han förtjänar. Jag gråter ännu mer.

September, 1999

Jag är femton år och full. Jag och min bästa kompis är på väg till en fest tillsammans med en kille jag är kär i. (Men det är egentligen en annan historia.) Min bror ringer mig och jag blir knivskarpt nykter på en mikrosekund och sätter mig rakt ner på asfalten. Mannen som mormor levt med så länge jag kan minnas, och nu bestämt sig för att lämna, har tagit sitt liv.

Maj, 2006

Mormor är på promenad med sin systers hund. Då hon ska vända om och gå hem igen inser hon att hon inte vet var hon bor. Hon blir väldigt rädd, min fina lilla mormor. Lyckligtvis sviker inte hundens minne och lotsar mormor till porten där de möter en dam som känner mormor och kan hjälpa henne upp till hennes lägenhet. Damen lämnar mormor ensam, men bestämmer sig efter en stund för att gå tillbaka och titta till min fina lilla mormor. Lägenheten ser nu inte ut som den gjorde sist damen var där, lägenheten är nu dekorerad av garn i mörka kulörer som löper fram och tillbaka mellan vardagsrummet och matrummet. Mormor pratar om sladdar och eluttag för att förklara sig, sedan ramlar hon ihop i en liten hög. Efter besöket på KS mår mormor bra igen och vi skrattar åt hennes fadäs med garnet som hon i stundens förvirring trott var sladdar som hon av okänd anledning skulle koppla ihop. I det ögonblicket jag förstår att hon har en tumör i hjärnan gör det så ont i mig att jag stoppar munnen full av snus och tillbringar hela sommaren i botten på vinflaskor.

September, 2006

Mormor tillbringar sin sista vecka på ett korttidsboende med fantastisk personal. Mormor kan inte prata längre och min lillasyster vägrar att hälsa på, det gör alldeles för ont i hennes tolvåriga hjärta. Mormors sista dag i livet ringer jag min syster och hon låter sig övertalas. Vi är samlade, hela familjen, alla mostrar, morbror och kusinerna. När mormor andas ut för sista gången sitter vi intill hennes säng och gråter. Det är det tveklöst vackraste ögonblick i hela mitt liv. Min lillasyster sitter kvar längst, med mormors genomskinliga hand i sin. Hennes lilla kropp skakar av sorg. Det är det sorgligaste ögonblicket jag upplevt.

I veckan ska jag;

- Skriva klart min Skinneranalys.
- Skicka in ansökningsblanketter ang mitt namnbyte till Skatteverket och Pant och registreringsverket.
- Skriva salstenta i kursen Teorier om lärande som handlar om ja, tre olika gubbar och deras teorier om hur man lär sig.
- Leta efter lite böcker till nästa kurs som börjar på torsdag.
- Botanisera i hälsokostbutiken och där inhandla D-vitamin och proteinpulver, riktig mat är alltid att föredra efter träning, men vissa kvällar blir det så sent och när jag kommer hem vill jag bara sova så då dricker jag hellre en shake och äter en banan på vägen hem och äter ordentlig frukost dagen efter. Låter det vettigt?
- Hälsa på Fredriks kusin som äger en väldigt flott kaffe och thebutik och där gå lös på the. Jag ska försöka tagga ner på kaffet till min lilla mages glädje.
- Städa, alltså det är skitäckligt hemma hos oss just nu. Jag tror att det beror på att varken jag eller Fredrik vill plocka fram dammsugaren eftersom den luktar så jävla äckligt. Vi fick en dammsugare av mina föräldrar, en sådan man har en behållare med vatten i istället för en dammsugarpåse, hurra, tänkte vi. Nu fattar jag varför du så gladlynt skänkte bort den mamma. Det luktar ju rövhål varje gång man kör igång åbäket. Det spelar ingen roll hur många gånger man tömmer och diskat ur vattenbehållaren. Det stinker ändå. Den fräschör man vanligtvis eftersträvar då man dammsuger infinner sig inte, vilket lett till att vi underviker att dammsuga överhuvudtaget, vilket självklart är väldigt snubbigt. Mitt husmoderliga alterego måste nu göra entré.
- Åka på kryssning med jobbet. Jag har en taktik jag tänkte försöka hålla mig till. Gå ombord, äta middag, snacka skit, kanske ta ett glas vin eller två, sedan skylla på plötslig huvudvärk och smita ner till min hytt, tömma minibaren och läsa Satansverserna. Jag återkommer med en utvärdering på söndag.

Förra veckan tog jag timeout från all träning, sånär som på två 5 kilometersturer i spåret. Jag kände mig lite smårisig och framför allt fasansfullt omotiverad. Jag skulle ha gått min första thaiboxningsmatch för en månad sen, men den ställdes in och sedan dess har inget sporrat mig. Telefonsamtalet från min huvudtränare kvällen innan utmynnade i en total urladdning. Jag var väldigt motiverad och väl förberedd. Förhoppningsvis får jag en ny match i slutet av december, men jag har ännu inte lyckats tända till. Jag vaknade med en halvkrasslig hals, tog det säkra före det osäkra i morse och halverade den tilltänkta sträckan i spåret för att känna efter lite. Det var tungt, men det beror nog snarare på en veckas soffvärmning än på en begynnande halsfluss, nu efteråt känns det helt okej i strupen, vilket innebär att jag ska upp i ringen och få stryk av herr Gillinger inom snar framtid. Jag blev erbjuden att testa på bjj i helgen av nygraderade fröken Linda, men måste tyvärr avböja eftersom jag ska åka på kryssning med jobbet. Jag är inte så uppspelt inför detta. Alltså, jag gillar verkligen mina arbetskamrater och jag är inte den som tackar nej till ett julbord eller två. Men att spendera tjugofyra timmar på en båt med karatefulla busschaufförer är egentligen mer än jag mäktar med. Men ibland får man ställa upp för laget. Så är det.

Som jag tidigare nämnt har jag en smärtsam akilleshäl. Vi har oftast en avslappnad relation till varandra, magen och jag. Men ibland gör den sig påmind och jag blir sängliggande i flera timmar. Jag kan inte beskriva hur en kraftig magkatarr känns och samtidigt göra den rättvisa, men jag hörde en komiker beskriva hur det känns att föda barn med orden "som att skita ut en soffgrupp" och jag kan helt klart identifiera mig. Magkatarr är jävlig på det sättet att smärtan är molande, påstridig som en äcklig monterförsäljare på stan som bara vägrar släppa dig med blicken. Den strålar ut i ryggen och gör mig helt handlingsförlamad. Det är vidrigt. Fredrik tycker nog att jag sjåpar mig lite, men han var fin och ordnade barnvakt och hundvakt medan han är på klubben och håller i nybörjarpasset så att jag kan vila ikväll. Han är fin som snus, min Fredrik.

För ett år sen pratade jag och Fredrik om våra efternamn. Han sa att det varit viktigt för honom att hans son fick hans efternamn eftersom det är ett släktnamn som betyder mycket för honom. Min spontana reaktion var något aggressiv då han medgav att det inte varit lika viktigt för honom om han fått en dotter eftersom hon kanske ändå inte skulle "bära släknamnet vidare." Med feminismen närmast hjärtat blev jag förbaskad och ifrågasatte hela grejen. För det första det här med betydelsefulla efternamn, är inte det lite medeltid? Och varför skulle en eventuell dotter nödvändigtvis välja bort sitt flicknamn då hon gifter sig? Varför skulle hon gifta sig överhuvudtaget? Och vad säger att hans son inte väljer att ta sin framtida partners efternamn? Efter det här samtalet (som utmynnade i ett mindre gräl, vill jag minnas) har tanken grott inuti mig. Jag och Fredrik kommer aldrig att gifta oss. Alltså är mitt nuvarande efternamn något jag kommer att släpa på i resten av mitt liv. Och det betyder ingenting för mig. Det är ganska vanligt, ganska intetsägande och ja, det är inte viktigt för mig. Det säger ingenting om min person. Därför har jag bestämt mig för att byta, till Kentsdotter efter min pappa Kent. Om jag ska leva med det till dödadagar kan det ju lika gärna vara något som gör mig varm inuti.

Jag har lagt hundgodis under en kastrull.


Baltazar närmar sig.


Och närmar sig.


Och ser sig efter några trevande jabbar besegrad. Kastrullen har vunnit över hundvalpen. Once again.


En gammal toalettrulle är lättare att manövrera.

Marcus Öberg. Egentligen behöver man inte säga mer än så. Alla som befann sig på Hovet igår förstår med största sannolikhet vad jag menar. Jag vet inte vad som hänt sedan jag såg honom sist, och det spelar egentligen ingen roll för faktum kvarstår, han har blivit så fantastiskt vass. Marcus möte med Gago Drago var definitivt kvällens bästa match, tätt följd av Jocke Karlssons.

Magdalena Kowalcyk vs Lina Länsberg
W: Magdalena

Daniel Teymur vs Martin Akhtar
W: Martin, men inte på KO som jag förväntade mig.

Abbe Joof vs Artur Kyshenko
W: Kyshenko, men Abbe gjorde en väldigt bra match.

Marcus Öberg vs Gago Drago
W: Marcus, det här kändes fullkomligt otippat, men otroligt kul.

Joakim Karlsson vs Petter Juuhl
W: Petter, också ganska otippat, men väl förtjänt.

Rickard Nordstrand vs Clifton Brown (VM-titel match)
W: Rickard, grattis.

Resultaten från hela galan finns här.

Vi ses vi på K1:an ikväll.

Kampsportens högmässa utspelar sig på Hovet ikväll och jag kommer att vara där. Det känns bra. Bra. Bra. Jävligt bra. De matcher jag ser fram emot mest är;


1. Magdalena Kowalcyk vs Lina Länsberg
Jag ser verkligen fram emot den här matchen, men känner mig väldigt kluven inför resultatet, jag har ingen känsla för vem som kommer att vinna.




2. Daniel Teymur vs Martin Akhtar
Jag tror att Martin vinner på KO i andra eller tredje ronden. Men det kommer helt klart att bli en jämn match.



3. Abbe Joof vs Artur Kyshenko
Det här är nog, vid sidan av Rickard Nordstrand och Jocke Karlsson, den matchen som sålt flest biljetter. Jag hoppas självklart att Abbe vinner, men tror att Kyshenko kommer att ta hem det. Han är otroligt, otroligt duktig, det kommer bli en hård match.



4. Marcus Öberg vs Gago Drago
Jag känner väl samma sak här, jag hoppas på Marcus, men tror på Drago med tanke på hans rutin. Det här kommer också bli en väldigt hård fight.



5. Joakim Karlsson vs Petter Juuhl
Jocke ska ta sig ann en norrbagge jag aldrig sett tidigare och jag tror att han kommer vinna, baserat på..tja, ingenting. I vilket fall är det alltid kul att se Jocke fightas.



6. Rickard Nordstrand vs Clifton Brown
Det är inte så att jag inte gillar Rickard. Men det var väldigt längesen jag såg honom in action och det här är inte den matchen jag personligen ser fram emot mest, trots att det är en titelmatch. Men det vore väldigt gött om Rickard vann givetvis.

Jag fick nyss ett sms ifrån en klasskompis som sakligt meddelande att hon fått baconfebern. Jag, som tidigare inte varit ett dugg rädd för att insjukna i flunsan, börjar hyperventilera, är det inte så här det börjar? Med svårt att andas och krypningar i kroppen? Jag har faktiskt känt mig lite däven hela veckan och har haft återkommande huvudvärk i två veckors tid. Jag är också väldigt trött, typ hela tiden. Men å andra sidan har jag inte haft någon feber, ingen hosta, inte ens en snorig näsa, sannolikheten att jag fått någon väldigt mesig variant av baconfebern är ju inte särskilt stor. Men ändå.

Det här är porr för mig.

Jag älskar att storhandla. Det gör inte min sämre hälft. Han kryssar med kundvagnen mellan frysdisken och snoriga ungar på Willys och jag ser på honom att han hatar det. Hatar det. Jag vill ta min tid på mig, väga och mäta, se till att få de rätta färgkombinationerna. Jag vill spendera en stor del av min tid på Willys, detta Mecka för halvfattiga studenter, på frukt och grönsaksavdelningen. Fredrik smiter förbi morötter och palsternackor som vore han jagad av något själlöst. Jag spatserar när jag handlar. Jag hamnar alltid bakom Fredrik, jag springer, fram och tillbaka mellan olika hyllor och Fredrik som alltid befinner sig flera meter framför. Han vill åka hem, det är uppenbart. Det vill inte jag. Rulla in mig i en filt ur lådan märkt med "Allt för 10 kronor" och jag kan stanna hela natten.


Det här kom vi hem med.


Sen bakade jag kladdkaksmuffins.





Mina fina skapelser. Jag fick Leila Lindholms bok a piece of cake av min kompis Silvia när jag fyllde tjugofem. Det är den bästa present jag någonstin fått tror jag.


Sen blev jag frireligiös.

I natt drömde jag att jag var gravid. Jag och min stora mage skulle gå på bio och träffade tre gamla klasskompisar som köpte popcorn. Av någon anledning kunde man få en vaccinspruta mot baconfebern i biljettkassan. Jag försökte övertala biljettkassörskan att jag faktiskt tillhörde en riskgrupp eftersom jag var gravid. Vad försöker mitt undermedvetna säga mig?

Jag är vanligtvis mycket ordningsam. Jag har en, enligt mig, rätt föredömlig karaktär. Men ibland briserar det och spårar ur. Som idag då jag aldrig riktigt hamnar i pluggmode utan hela tiden svävar ut och gör andra saker. Idag skulle jag ha börjat skriva en analys utifrån Piaget, Vygotskij och Skinner. Istället har jag:
- Skrivit en lista på saker jag ska göra under 2010.
- Sett den femte Johan Falk-filmen (trots att jag redan sett den en gång, den var inte så bra den här gången heller.)
- Fyllt i mina föräldrars, syskons, syskonbarns och vänners födelsedagar i min nya kalender.
- Tvättat en tvätt.
- Vikt tvätten som hängde på tork.
- Hängt upp tvätten jag tvättade.
- Diskat en disk, samt handdiskat några kastruller som inte får plats i diskmaskinen.
- Sänkt ljudet på teven så fort jag hört någon gå i trappan utanför. Två kvinnor från Jehovas vittnen stryker runt i kvarteret och jag är vanligtvis inte den som är den, jag bjuder gärna in de på en kopp kaffe. Men inte idag.
- Lagat lammfärsbiffar fyllda med oliver och vitlök.
- Druckit tre koppar earl grey, trots att jag synnerligen inte gillar svart the eller påsthe i allmänhet.

Så här ser den ut. Tröjan som utstöndrar något alldeles särskilt. Min kille Fredrik påstår sig ha fått ligga rejält genom åren då han burit detta, till synes basala plagg. Jag tycker förstås att det här är otroligt spännande. Är det de tre kronorna, som skulle kunna leda tankarna till hockeylandslaget, som gört? Eller var det hans vältränade bringa under tröjan som frammanade viljan att ligga hos tjejerna? Framhävdes bringan lite extra i just den här tröjan? Ville de att han skulle ha tröjan på under själva akten? Så många frågor.

Det svårt att inte ryckas med och jämföra sig med andra, svårt att inte bli lite fixerad av sin kropp då man tränar mycket och en stor del av umgänget också är endorfintorskar. När balansen rubbas och jag tar timeout, Fredrik beställer pizza och köper äcklig glass (som jag ändå äter upp) blir konsekvenserna brutalt påtagliga dagen efter. Jag känner mig så besviken på mig själv som inte kan vara överjävligt fokuserad jämt. Men det kan jag inte. Jag känner mig oerhört ofokuserad och omotiverad just nu, mycket o. Allt som börjar på O.

Jag föredrar att gå upp tidigt på morgonen. Men den senaste tiden har alla mina försök att stiga upp i ottan varit fruktlösa. Jag är karatetrött. Och oerhört omotiverad att studera. Jag har terminens enda salstenta på tisdag och känner mig obehagligt självsäker och tillfreds inför denna, vilket säger mig (av väl beprövad erfarenhet) att jag måste plugga mycket mer. Jag har fått så jävla dåliga betyg den här terminen, trots att jag känt mig mer delaktig och påläst än tidigare. Det känns lite deprimerande, fast egentligen är jag likgiltig inför hela betygsapparaten. Min prestationsångest har ingen känsla för bokstäver.

DN ger utrymme för bajskastning på MMA, igen. Artikeln är självklart totalt intetsägande och desperationen lyser mellan raderna, man vädjar till RF att rensa i sina led, fast med finare ord förstås.
"Vårt samhälle bygger på värderingen att vi får göra vad vi vill så länge vi inte ligger andra till last och därför har vi lagar som begränsar individens frihet."
Det är redan här uppenbart vartåt det barkar. Kampsportsmotståndare har börjat förstå att det i ju med medlemskapet i RF inte går att komma åt sporten på annat sätt än att väcka opinion hos allmänheten och på så sätt pressa RF att frivilligt ta avstånd ifrån sporten. RF har ett moraliskt ansvar gentemot svenska folket, skrivs mellan raderna. Ett moraliskt ansvar de i nuläget inte tar och det är bara så hemskt så hemskt. Och ja, det är väl självklart att RF har ett ansvar för att hålla koll, se till att alla regler följs, att åtgärder tas och kanske till och med att vissa regler ses över en gång till då någon skadas. Men moral för mig handlar lika mycket om attityder och värderingar. Vad man inom idrotten kallar fair play. Att behandla varandra med respekt, att uppträda sportsligt även vid en förlust och att vara schysst mot sina träningskompisar. Och här har vi ett problem som går långt över kampsportens gränser, in i varenda penalistiska omklädningsrum. Jag har personligen aldrig blivit så respektfullt bemött, träffat så många olika slags människor och haft så roligt med mina träningskompisar som inom kampsporten.
"Det är dags för Riksidrottsförbundets styrelse att ta tydlig ställning för idrottens ideal, mot mellanmänskligt våld, mot avsiktig produktion av hjärnskador inom sporten och därmed för sitt eget folkhälsomål. Med ett sådant ställningstagande kommer RF's heder att kunna räddas. Alternativet att fortsätta ducka kommer att försätta RF i en ohållbar situation där människor kommer ställa sig frågande till varför deras skattepengar ska gå till stöd för ett förbund som hanterar viktiga frågor så enögt." Vilken slutkläm. Okej, jag personligen kan jag komma på helt andra saker jag inte vill att mina skattepengar ska gå till.

Igår drack jag kaffe med min vän Uffe som ska åka till Thailand om en vecka för att vinna VM. Jag har skrivit ett reportage om honom, det kan man läsa här. Idag har jag haft magkatarrbesvär och druckit avslagen coca-cola. Magkatarr är ett jävla gissel ska jag få be att tala om. Oftast ligger den latent och lurar men gör ingen skada, ibland hoppar den fram som gubben i lådan och äter upp mig inifrån. Det gör väldigt ont. Baltazar roar mig i alla fall, då jag ligger i soffan och håller smärtan stången med inåtvända affirmationer. Han skäller ut hundar på teve. Han går igång stenhårt på Pedigrees nya reklamfilm med fyra hundar som skäller i kör. Han blir helt tokig och försöker överrösta de andra hundarna. Det är väldigt roligt.