Jag och min danske vän 1.0
Jag ska baka danskt rågbröd efter Leilas recept. Då måste man ligga före sin tid ska ni veta. Brödet består av två degar som man bakar vid två tillfällen, allt som allt tar det typ tre dagar innan brödet är klart. Nu har jag gjort det här:
Jag har malt 2 msk hela färnkålsfrön och 2 msk hel anis i mortel. Sedan har jag blandat ihop det med 2 msk salt, 5 dl kokhett vatten, 4 dl rågkross och 1 dl linfrön. Nu ska det stå övertäckt i 3 dygn innan jag gör deg nummer två.
Jag har malt 2 msk hela färnkålsfrön och 2 msk hel anis i mortel. Sedan har jag blandat ihop det med 2 msk salt, 5 dl kokhett vatten, 4 dl rågkross och 1 dl linfrön. Nu ska det stå övertäckt i 3 dygn innan jag gör deg nummer två.
Lämna mig aldrig.
Lämna mig aldrig, säger jag och slänger mig om Fredriks hals så fort jag kommer innanför dörren. Jag har sett vad som finns där ute, och det är inte vackert ska jag säga er. Det är äckligt och smutsigt. Kryssningen var över förväntan dock, mycket roligt sällskap och trevlig stämning. Resor av detta slag får mig också att inse ännu mer, om möjligt, hur mycket jag älskar Fredrik. Jag tycker om att ta små avstickare någon vecka eller över en helg, men herrejävlar vad det är gött att komma hem när man har någon som väntar där hemma. Någon som glömt att hämta tidningen så att brevlådan är knökfull på måndag morgon och låtit tvätten flöda och transformera badrummet till ett inferno av smutsiga underkläder och handdukar. Men vet ni, det är bara petitesser jämfört med vuxna män som visar genitalierna på dansgolvet och somnar i baren. Det kan inte ens jämföras med blicken från en man som förmodligen, kanske, möjligtvis, såg bra ut för tio, tjugo år sedan, men på allvar tror att han fortfarande kan komma undan iklädd en vit t-shirt och väst á Justin Timberlake då ölmagen praktiskt taget gör det omöjligt för honom att se sitt eget kön. När jag säger det här till Fredrik menar jag det verkligen av hela mitt hjärta. Lämna mig aldrig.
Till havs
Jag läste precis på Uffe och Emmas blogg att Uffe blivit direkt lottad till finalen i thaiboxnings-VM som gick av stapeln igår i Bangkok. Hejja. Snart bär det av till havs. Jag är av någon anledning mycket förväntansfull, min skeptisism till trots. Det känns som att jag ska gå på klassfest, vilket ofta kan vara rent ut sagt vidrigt då vissa inte spottar i glaset, trots att de borde. Jag kommer sakna Fredrik och ja, jag inser naturligtvis det absurda i det med tanke på att jag ska vara borta i 24 timmar. Men vi ses så lite i veckorna när jobb och skola och träning står i fokus. Helgerna brukar vara vår rekreationstid. Jag förbannar mig också lite över att jag kommer hem så sent imorgon att jag inte kommer kunna träna igen förrän på måndag. Nåväl. Jag får ju gratis mat och trevligt sällskap.
Ha!
Ha! Jag har visst varit medveten om EvaEmma Anderssons existens. En liten erinran växte till en kraftig flashback. Jag har läst några utav hennes krönikor i Aftonbladet, men det var många år sedan. Hon använde uttryck som "nix pix potatismix" och jag rös i hela kroppen. Inte för att jag njöt. Jag störde mig, åh, vad jag störde mig till förbannelse på denna kvinnas hänsynslösa hantering av ord. Som vore de inte värda någonting. Och att kalla andra tjejer för horor och slampor hit och dit, vad är det för fasoner? Nu minns jag, nu minns jag, nu minns jag. Nu känns det genast lite bättre. Jag är inte helt ute. Men jag får fortfarande inte gå på några coola fester, fan ta dig Fredrik, drick en grogg och bli som en människa.
Jag är inte cool.
Jag sitter på jobbet och har förbaskat trist. Jag läser Hanna Fridén och Cissi Wallins bloggar och inser att jag missat ett helt fenomen. I flera år har jag levt i en bubbla. Jag har missat EvaEmma Andersson. Jag har, fram till denna dag, inte varit varse om EvaEmmas existens. Så går det när man har en man som är nykterist, man får aldrig gå på några coola fester. Typiskt. Sen googlar jag på mitt namn och får 11 500 träffar. 2 träffar åsyftar på mig, den ena är en länk till min sida på facebook och den andra är en artikel om Girls Night Out som jag var med och arrangerade i somras. Så lite avtryck gör jag på världen, att jag tillägnas 2 av 11 500 träffar. Fy fan säger jag.
Familjemiddag med en arg chihuahua.
Min lillebrors ögonsten är en korsning mellan en chihuahua och en jack russel. Han heter Hälge och min bror älskar honom som vore han ett litet barn. Min mamma syr upp en liten liten frack som hon klämmer in Hälges lilla marsvinsliknande kropp i. Min bror stoppar henne inte. Han bara ler och lägger huvudet på ste, så där som man gör, och ser in i sin lilla ögonstens korinter. Chihuahuaor har en tendens att alltid se helt skräckslagna ut med det där vitt uppspärrade ögonen. Men det bekommer inte min bror. Hans kärlek riktigt lyser i ögonen på honom, trots att hans älskling mest ser ut som en korsning mellan en hamster och en apa. Hälge är en arg chihuahua. Han tycker inte om andra hundar. Han skäller, morrar och hugger efter min och Fredriks pinschervalp. Min lillebror är på helspänn hela kvällen, han är rädd för att vår påflugna klumpeduns ska göra mos av lilla Hälge. Och jag förstår honom. Hälges ben är smala som kanelstänger, hans kropp för tankarna till min bardomsvän Karins marsvin och hans anlete..tja, har ni sett Gremlins? Liknar han inte Gizmo? Han är förbannat söt i alla fall.
Lillasyster och hennes sämre hälft (uppenbarligen).
Lillasyster och pappa.
Självaste födelsedagsbarnet.
Mamma häller blåbär i grädden till efterätten. Snart kommer hon att vispa den och ropa;
- vad är det med grädden nu för tiden?!
Jag har blivit headhuntad.
Idag har jag blivit headhuntad. Inom snar framtid kommer mitt bloggande att ta en lite annan form, på en annan plats. Det här ska bli väldigt spännande och kul. Imorgon fyller min lillebror tjugofyra år. Det ska firas med rostbiff och lite rött vin i barndomshemmet i Täby, med betongning på lite. Jag fick veta igår att jag har match den 19 december. Tjejen väger som jag, på pricken, och kommer från en klubb som heter Drakstaden, en klubb jag har stor respekt för. Det kommer att bli en tuff match. Men det ser jag fram emot. Igår var jag tillbaka på klubben efter diverse motivationssvackor och halsont, det var tungt, boxning i en och en halv timme under herr Jivefalks ledning och därefter sparring med farbröderna. Jag var glad i hågen till en början, men modet sjönk efter några ronder med herr Gillinger då jag blev påmind om att jag inte har mycket att sätta emot. Det räcker med ett sparringuppehåll på en, två veckor och jag är tillbaka i samma gamla hjulspår. De hjulspår jag enträget försöker avvika ifrån. Otroligt frustrerande naturligtvis. Men det finns inte så mycket annat att göra än att vika ner hakan och köra på.
Ge mig en dvärg.
Jag såg det här på ett löp idag. "Jag hyr in en dvärg till barnen" säger fru Anka. Det är väl självklart att barnen Anka ska underhållas av en lite gycklare på julaftons morgon. Kvinnan är ett geni. Jag skrattar så att jag kissar på mig.
Babyblues.
I natt drömde jag att jag var på smällen igen. Kanske har jag lite babyblues. Mitt förhållande till barn är komplicerat. Jag både hatar och älskar dem. Jag älskar de eftersom de är så ärliga och oförställda, spontana, men hatar de av precis samma anledning. De har ingen känsla för det finstilta, det som finns mellan raderna, de förstår inte ironi och är socialt inkompetenta. Ändå vill jag ha ett barn. Ett litet barn jag kan pådyvla mina idéer och klä i könsneutral byxdress. Och bara krama på och älska.
Mina fem bästa saker.
Här är mina fem favoritsaker.
1. Mina Windyhandskar, jag köpte de i Thailand för tre år sen och de är fortfarande som nya, trots att jag använder de flera gånger i veckan.
2. a piece of cake av Leila Lindholm, tycker man om att baka är det här vad Bibeln är för en troende.
3. Min kalender, jag har en fetish för linjerade blad.
4. Min ipod, den är rosa räcker inte det?
5. Min mobil, jag skickar säkert tio sms om dagen. Minst.
Vilka är dina bästa saker? Lägg upp en bild i din blogg och länka i kommentarsfältet. Do it.
1. Mina Windyhandskar, jag köpte de i Thailand för tre år sen och de är fortfarande som nya, trots att jag använder de flera gånger i veckan.
2. a piece of cake av Leila Lindholm, tycker man om att baka är det här vad Bibeln är för en troende.
3. Min kalender, jag har en fetish för linjerade blad.
4. Min ipod, den är rosa räcker inte det?
5. Min mobil, jag skickar säkert tio sms om dagen. Minst.
Vilka är dina bästa saker? Lägg upp en bild i din blogg och länka i kommentarsfältet. Do it.
I mina spenderbyxor.
Idag har jag inhandlat vitamintillskott (nu jävlar ska jag piggna på), massor av goda thésorter och ett nytt proteinpulver jag ska pröva, alltid bra att ha när träningen slutar sent och man inte orkar steka lövbiffar när man kommer hem.
Men jag kan ju inte sitta still när jag mår bra.
Jag: Jag känner mig bra i halsen nu, är bara lite snorig.
Fredriks mamma: Du ska väl inte gå ut och springa nu?
Jag: Ehm..jo?
Fredriks mamma: Du kan faktiskt få hjärtmuskelinflammation, även fast du är ung kan du bli riktigt sjuk.
Jag: Hehehe (nervöst).
Fredriks mamma: Jag tycker du ska ta det lite lungt.
Jag: Jag ska ta det lungt, jag kanske går istället. (Lögn.)
Fredriks mamma: Hmm (mumlar).
Fredriks mamma: Du ska väl inte gå ut och springa nu?
Jag: Ehm..jo?
Fredriks mamma: Du kan faktiskt få hjärtmuskelinflammation, även fast du är ung kan du bli riktigt sjuk.
Jag: Hehehe (nervöst).
Fredriks mamma: Jag tycker du ska ta det lite lungt.
Jag: Jag ska ta det lungt, jag kanske går istället. (Lögn.)
Fredriks mamma: Hmm (mumlar).
Nollkommanoll.
I natt delade vi säng alla fyra, två vuxna (eller ja, halvvuxna i alla fall), ett barn och en hund. Att säga att jag sov dåligt vore en klar underdrift. Jag sov noll komma noll. Typ. Men har trots detta inte varit särskilt trött idag. Jag har aldrig suttit kvar så länge på en salstenta som jag gjorde idag, fem jävla timmar och ändå känns ett E som ett rimligt betyg. Det är så att man kan börja gråta, tamigfan. Men det gör jag inte.
Jag har fått hittelön.
I morse när jag gick hem ifrån spåret hittade jag ett busskort på gatan. Eftersom ägaren skrivit sitt telefonnummer på baksidan skickade jag ett sms till henne och några timmar senare träffades vi och jag kunde överlämna det välbehållna kortet. Jag fick 40 kr i hittelön. Fikapengar till tentan i morgon. Hurra.
Mina fem mest sorgliga ögonblick
1995
Jag är elva år och min älskade kanin går en smärtsam död till mötes. Oerhört traumatiskt då det förmodligen är jag (eller mina föräldrar) som bör ställas ansvariga för detta. Efter enträget tjatande på mamma och pappa fick jag Wille som efter en kull ungar visat sig vara en Vicky. Vicky är ingen utomhuskanin. Ändå placeras hon i en utomhusbur mitt i smällkalla vintern. När jag kommer ut på morgonen för att ge henne mat ligger hon där, likstel, med ihåliga uppspärrade ögon förebrår hon mig. Hon har frusit ihjäl. Jag är tröstlös i flera dagar.
Juli, 1999
Jag och min familj är på semester på Mallorca. Jag får en kväll tag på gårdagens Expressen som skriver om Lasse Lindroths tragiska bortgång i en bilolycka. Jag är väldigt förtjust, för att inte säga lite besatt, av Lasse Lindroth. Jag gråter så mycket att mamma förpassar mig ut på balkongen. Hon tycker att jag sörjer Lasse mer än han förtjänar. Jag gråter ännu mer.
September, 1999
Jag är femton år och full. Jag och min bästa kompis är på väg till en fest tillsammans med en kille jag är kär i. (Men det är egentligen en annan historia.) Min bror ringer mig och jag blir knivskarpt nykter på en mikrosekund och sätter mig rakt ner på asfalten. Mannen som mormor levt med så länge jag kan minnas, och nu bestämt sig för att lämna, har tagit sitt liv.
Maj, 2006
Mormor är på promenad med sin systers hund. Då hon ska vända om och gå hem igen inser hon att hon inte vet var hon bor. Hon blir väldigt rädd, min fina lilla mormor. Lyckligtvis sviker inte hundens minne och lotsar mormor till porten där de möter en dam som känner mormor och kan hjälpa henne upp till hennes lägenhet. Damen lämnar mormor ensam, men bestämmer sig efter en stund för att gå tillbaka och titta till min fina lilla mormor. Lägenheten ser nu inte ut som den gjorde sist damen var där, lägenheten är nu dekorerad av garn i mörka kulörer som löper fram och tillbaka mellan vardagsrummet och matrummet. Mormor pratar om sladdar och eluttag för att förklara sig, sedan ramlar hon ihop i en liten hög. Efter besöket på KS mår mormor bra igen och vi skrattar åt hennes fadäs med garnet som hon i stundens förvirring trott var sladdar som hon av okänd anledning skulle koppla ihop. I det ögonblicket jag förstår att hon har en tumör i hjärnan gör det så ont i mig att jag stoppar munnen full av snus och tillbringar hela sommaren i botten på vinflaskor.
September, 2006
Mormor tillbringar sin sista vecka på ett korttidsboende med fantastisk personal. Mormor kan inte prata längre och min lillasyster vägrar att hälsa på, det gör alldeles för ont i hennes tolvåriga hjärta. Mormors sista dag i livet ringer jag min syster och hon låter sig övertalas. Vi är samlade, hela familjen, alla mostrar, morbror och kusinerna. När mormor andas ut för sista gången sitter vi intill hennes säng och gråter. Det är det tveklöst vackraste ögonblick i hela mitt liv. Min lillasyster sitter kvar längst, med mormors genomskinliga hand i sin. Hennes lilla kropp skakar av sorg. Det är det sorgligaste ögonblicket jag upplevt.
Veckans uppdrag
I veckan ska jag;
- Skriva klart min Skinneranalys.
- Skicka in ansökningsblanketter ang mitt namnbyte till Skatteverket och Pant och registreringsverket.
- Skriva salstenta i kursen Teorier om lärande som handlar om ja, tre olika gubbar och deras teorier om hur man lär sig.
- Leta efter lite böcker till nästa kurs som börjar på torsdag.
- Botanisera i hälsokostbutiken och där inhandla D-vitamin och proteinpulver, riktig mat är alltid att föredra efter träning, men vissa kvällar blir det så sent och när jag kommer hem vill jag bara sova så då dricker jag hellre en shake och äter en banan på vägen hem och äter ordentlig frukost dagen efter. Låter det vettigt?
- Hälsa på Fredriks kusin som äger en väldigt flott kaffe och thebutik och där gå lös på the. Jag ska försöka tagga ner på kaffet till min lilla mages glädje.
- Städa, alltså det är skitäckligt hemma hos oss just nu. Jag tror att det beror på att varken jag eller Fredrik vill plocka fram dammsugaren eftersom den luktar så jävla äckligt. Vi fick en dammsugare av mina föräldrar, en sådan man har en behållare med vatten i istället för en dammsugarpåse, hurra, tänkte vi. Nu fattar jag varför du så gladlynt skänkte bort den mamma. Det luktar ju rövhål varje gång man kör igång åbäket. Det spelar ingen roll hur många gånger man tömmer och diskat ur vattenbehållaren. Det stinker ändå. Den fräschör man vanligtvis eftersträvar då man dammsuger infinner sig inte, vilket lett till att vi underviker att dammsuga överhuvudtaget, vilket självklart är väldigt snubbigt. Mitt husmoderliga alterego måste nu göra entré.
- Åka på kryssning med jobbet. Jag har en taktik jag tänkte försöka hålla mig till. Gå ombord, äta middag, snacka skit, kanske ta ett glas vin eller två, sedan skylla på plötslig huvudvärk och smita ner till min hytt, tömma minibaren och läsa Satansverserna. Jag återkommer med en utvärdering på söndag.
- Skriva klart min Skinneranalys.
- Skicka in ansökningsblanketter ang mitt namnbyte till Skatteverket och Pant och registreringsverket.
- Skriva salstenta i kursen Teorier om lärande som handlar om ja, tre olika gubbar och deras teorier om hur man lär sig.
- Leta efter lite böcker till nästa kurs som börjar på torsdag.
- Botanisera i hälsokostbutiken och där inhandla D-vitamin och proteinpulver, riktig mat är alltid att föredra efter träning, men vissa kvällar blir det så sent och när jag kommer hem vill jag bara sova så då dricker jag hellre en shake och äter en banan på vägen hem och äter ordentlig frukost dagen efter. Låter det vettigt?
- Hälsa på Fredriks kusin som äger en väldigt flott kaffe och thebutik och där gå lös på the. Jag ska försöka tagga ner på kaffet till min lilla mages glädje.
- Städa, alltså det är skitäckligt hemma hos oss just nu. Jag tror att det beror på att varken jag eller Fredrik vill plocka fram dammsugaren eftersom den luktar så jävla äckligt. Vi fick en dammsugare av mina föräldrar, en sådan man har en behållare med vatten i istället för en dammsugarpåse, hurra, tänkte vi. Nu fattar jag varför du så gladlynt skänkte bort den mamma. Det luktar ju rövhål varje gång man kör igång åbäket. Det spelar ingen roll hur många gånger man tömmer och diskat ur vattenbehållaren. Det stinker ändå. Den fräschör man vanligtvis eftersträvar då man dammsuger infinner sig inte, vilket lett till att vi underviker att dammsuga överhuvudtaget, vilket självklart är väldigt snubbigt. Mitt husmoderliga alterego måste nu göra entré.
- Åka på kryssning med jobbet. Jag har en taktik jag tänkte försöka hålla mig till. Gå ombord, äta middag, snacka skit, kanske ta ett glas vin eller två, sedan skylla på plötslig huvudvärk och smita ner till min hytt, tömma minibaren och läsa Satansverserna. Jag återkommer med en utvärdering på söndag.
Urladdning deluxe
Förra veckan tog jag timeout från all träning, sånär som på två 5 kilometersturer i spåret. Jag kände mig lite smårisig och framför allt fasansfullt omotiverad. Jag skulle ha gått min första thaiboxningsmatch för en månad sen, men den ställdes in och sedan dess har inget sporrat mig. Telefonsamtalet från min huvudtränare kvällen innan utmynnade i en total urladdning. Jag var väldigt motiverad och väl förberedd. Förhoppningsvis får jag en ny match i slutet av december, men jag har ännu inte lyckats tända till. Jag vaknade med en halvkrasslig hals, tog det säkra före det osäkra i morse och halverade den tilltänkta sträckan i spåret för att känna efter lite. Det var tungt, men det beror nog snarare på en veckas soffvärmning än på en begynnande halsfluss, nu efteråt känns det helt okej i strupen, vilket innebär att jag ska upp i ringen och få stryk av herr Gillinger inom snar framtid. Jag blev erbjuden att testa på bjj i helgen av nygraderade fröken Linda, men måste tyvärr avböja eftersom jag ska åka på kryssning med jobbet. Jag är inte så uppspelt inför detta. Alltså, jag gillar verkligen mina arbetskamrater och jag är inte den som tackar nej till ett julbord eller två. Men att spendera tjugofyra timmar på en båt med karatefulla busschaufförer är egentligen mer än jag mäktar med. Men ibland får man ställa upp för laget. Så är det.
Pain.
Som jag tidigare nämnt har jag en smärtsam akilleshäl. Vi har oftast en avslappnad relation till varandra, magen och jag. Men ibland gör den sig påmind och jag blir sängliggande i flera timmar. Jag kan inte beskriva hur en kraftig magkatarr känns och samtidigt göra den rättvisa, men jag hörde en komiker beskriva hur det känns att föda barn med orden "som att skita ut en soffgrupp" och jag kan helt klart identifiera mig. Magkatarr är jävlig på det sättet att smärtan är molande, påstridig som en äcklig monterförsäljare på stan som bara vägrar släppa dig med blicken. Den strålar ut i ryggen och gör mig helt handlingsförlamad. Det är vidrigt. Fredrik tycker nog att jag sjåpar mig lite, men han var fin och ordnade barnvakt och hundvakt medan han är på klubben och håller i nybörjarpasset så att jag kan vila ikväll. Han är fin som snus, min Fredrik.
Jag ska byta efternamn
För ett år sen pratade jag och Fredrik om våra efternamn. Han sa att det varit viktigt för honom att hans son fick hans efternamn eftersom det är ett släktnamn som betyder mycket för honom. Min spontana reaktion var något aggressiv då han medgav att det inte varit lika viktigt för honom om han fått en dotter eftersom hon kanske ändå inte skulle "bära släknamnet vidare." Med feminismen närmast hjärtat blev jag förbaskad och ifrågasatte hela grejen. För det första det här med betydelsefulla efternamn, är inte det lite medeltid? Och varför skulle en eventuell dotter nödvändigtvis välja bort sitt flicknamn då hon gifter sig? Varför skulle hon gifta sig överhuvudtaget? Och vad säger att hans son inte väljer att ta sin framtida partners efternamn? Efter det här samtalet (som utmynnade i ett mindre gräl, vill jag minnas) har tanken grott inuti mig. Jag och Fredrik kommer aldrig att gifta oss. Alltså är mitt nuvarande efternamn något jag kommer att släpa på i resten av mitt liv. Och det betyder ingenting för mig. Det är ganska vanligt, ganska intetsägande och ja, det är inte viktigt för mig. Det säger ingenting om min person. Därför har jag bestämt mig för att byta, till Kentsdotter efter min pappa Kent. Om jag ska leva med det till dödadagar kan det ju lika gärna vara något som gör mig varm inuti.
Helgdagsmys
Hund vs kastrull
Jag har lagt hundgodis under en kastrull.
Baltazar närmar sig.
Och närmar sig.
Och ser sig efter några trevande jabbar besegrad. Kastrullen har vunnit över hundvalpen. Once again.
En gammal toalettrulle är lättare att manövrera.
Jag tillber dig Marcus.
Marcus Öberg. Egentligen behöver man inte säga mer än så. Alla som befann sig på Hovet igår förstår med största sannolikhet vad jag menar. Jag vet inte vad som hänt sedan jag såg honom sist, och det spelar egentligen ingen roll för faktum kvarstår, han har blivit så fantastiskt vass. Marcus möte med Gago Drago var definitivt kvällens bästa match, tätt följd av Jocke Karlssons.
Magdalena Kowalcyk vs Lina Länsberg
W: Magdalena
Daniel Teymur vs Martin Akhtar
W: Martin, men inte på KO som jag förväntade mig.
Abbe Joof vs Artur Kyshenko
W: Kyshenko, men Abbe gjorde en väldigt bra match.
Marcus Öberg vs Gago Drago
W: Marcus, det här kändes fullkomligt otippat, men otroligt kul.
Joakim Karlsson vs Petter Juuhl
W: Petter, också ganska otippat, men väl förtjänt.
Rickard Nordstrand vs Clifton Brown (VM-titel match)
W: Rickard, grattis.
Resultaten från hela galan finns här.
Magdalena Kowalcyk vs Lina Länsberg
W: Magdalena
Daniel Teymur vs Martin Akhtar
W: Martin, men inte på KO som jag förväntade mig.
Abbe Joof vs Artur Kyshenko
W: Kyshenko, men Abbe gjorde en väldigt bra match.
Marcus Öberg vs Gago Drago
W: Marcus, det här kändes fullkomligt otippat, men otroligt kul.
Joakim Karlsson vs Petter Juuhl
W: Petter, också ganska otippat, men väl förtjänt.
Rickard Nordstrand vs Clifton Brown (VM-titel match)
W: Rickard, grattis.
Resultaten från hela galan finns här.
Let's get ready to rumble.
Vi ses vi på K1:an ikväll.
Högmässa ikväll.
Kampsportens högmässa utspelar sig på Hovet ikväll och jag kommer att vara där. Det känns bra. Bra. Bra. Jävligt bra. De matcher jag ser fram emot mest är;
1. Magdalena Kowalcyk vs Lina Länsberg
Jag ser verkligen fram emot den här matchen, men känner mig väldigt kluven inför resultatet, jag har ingen känsla för vem som kommer att vinna.
2. Daniel Teymur vs Martin Akhtar
Jag tror att Martin vinner på KO i andra eller tredje ronden. Men det kommer helt klart att bli en jämn match.
3. Abbe Joof vs Artur Kyshenko
Det här är nog, vid sidan av Rickard Nordstrand och Jocke Karlsson, den matchen som sålt flest biljetter. Jag hoppas självklart att Abbe vinner, men tror att Kyshenko kommer att ta hem det. Han är otroligt, otroligt duktig, det kommer bli en hård match.
4. Marcus Öberg vs Gago Drago
Jag känner väl samma sak här, jag hoppas på Marcus, men tror på Drago med tanke på hans rutin. Det här kommer också bli en väldigt hård fight.
5. Joakim Karlsson vs Petter Juuhl
Jocke ska ta sig ann en norrbagge jag aldrig sett tidigare och jag tror att han kommer vinna, baserat på..tja, ingenting. I vilket fall är det alltid kul att se Jocke fightas.
6. Rickard Nordstrand vs Clifton Brown
Det är inte så att jag inte gillar Rickard. Men det var väldigt längesen jag såg honom in action och det här är inte den matchen jag personligen ser fram emot mest, trots att det är en titelmatch. Men det vore väldigt gött om Rickard vann givetvis.
1. Magdalena Kowalcyk vs Lina Länsberg
Jag ser verkligen fram emot den här matchen, men känner mig väldigt kluven inför resultatet, jag har ingen känsla för vem som kommer att vinna.
2. Daniel Teymur vs Martin Akhtar
Jag tror att Martin vinner på KO i andra eller tredje ronden. Men det kommer helt klart att bli en jämn match.
3. Abbe Joof vs Artur Kyshenko
Det här är nog, vid sidan av Rickard Nordstrand och Jocke Karlsson, den matchen som sålt flest biljetter. Jag hoppas självklart att Abbe vinner, men tror att Kyshenko kommer att ta hem det. Han är otroligt, otroligt duktig, det kommer bli en hård match.
4. Marcus Öberg vs Gago Drago
Jag känner väl samma sak här, jag hoppas på Marcus, men tror på Drago med tanke på hans rutin. Det här kommer också bli en väldigt hård fight.
5. Joakim Karlsson vs Petter Juuhl
Jocke ska ta sig ann en norrbagge jag aldrig sett tidigare och jag tror att han kommer vinna, baserat på..tja, ingenting. I vilket fall är det alltid kul att se Jocke fightas.
6. Rickard Nordstrand vs Clifton Brown
Det är inte så att jag inte gillar Rickard. Men det var väldigt längesen jag såg honom in action och det här är inte den matchen jag personligen ser fram emot mest, trots att det är en titelmatch. Men det vore väldigt gött om Rickard vann givetvis.
Baconfebern in da house?
Jag fick nyss ett sms ifrån en klasskompis som sakligt meddelande att hon fått baconfebern. Jag, som tidigare inte varit ett dugg rädd för att insjukna i flunsan, börjar hyperventilera, är det inte så här det börjar? Med svårt att andas och krypningar i kroppen? Jag har faktiskt känt mig lite däven hela veckan och har haft återkommande huvudvärk i två veckors tid. Jag är också väldigt trött, typ hela tiden. Men å andra sidan har jag inte haft någon feber, ingen hosta, inte ens en snorig näsa, sannolikheten att jag fått någon väldigt mesig variant av baconfebern är ju inte särskilt stor. Men ändå.
Porr.
Det här är porr för mig.
Willys är mitt Mecka.
Jag älskar att storhandla. Det gör inte min sämre hälft. Han kryssar med kundvagnen mellan frysdisken och snoriga ungar på Willys och jag ser på honom att han hatar det. Hatar det. Jag vill ta min tid på mig, väga och mäta, se till att få de rätta färgkombinationerna. Jag vill spendera en stor del av min tid på Willys, detta Mecka för halvfattiga studenter, på frukt och grönsaksavdelningen. Fredrik smiter förbi morötter och palsternackor som vore han jagad av något själlöst. Jag spatserar när jag handlar. Jag hamnar alltid bakom Fredrik, jag springer, fram och tillbaka mellan olika hyllor och Fredrik som alltid befinner sig flera meter framför. Han vill åka hem, det är uppenbart. Det vill inte jag. Rulla in mig i en filt ur lådan märkt med "Allt för 10 kronor" och jag kan stanna hela natten.
Det här kom vi hem med.
Sen bakade jag kladdkaksmuffins.
Mina fina skapelser. Jag fick Leila Lindholms bok a piece of cake av min kompis Silvia när jag fyllde tjugofem. Det är den bästa present jag någonstin fått tror jag.
Sen blev jag frireligiös.
Det här kom vi hem med.
Sen bakade jag kladdkaksmuffins.
Mina fina skapelser. Jag fick Leila Lindholms bok a piece of cake av min kompis Silvia när jag fyllde tjugofem. Det är den bästa present jag någonstin fått tror jag.
Sen blev jag frireligiös.
Baconfeber
I natt drömde jag att jag var gravid. Jag och min stora mage skulle gå på bio och träffade tre gamla klasskompisar som köpte popcorn. Av någon anledning kunde man få en vaccinspruta mot baconfebern i biljettkassan. Jag försökte övertala biljettkassörskan att jag faktiskt tillhörde en riskgrupp eftersom jag var gravid. Vad försöker mitt undermedvetna säga mig?
Antidag
Jag är vanligtvis mycket ordningsam. Jag har en, enligt mig, rätt föredömlig karaktär. Men ibland briserar det och spårar ur. Som idag då jag aldrig riktigt hamnar i pluggmode utan hela tiden svävar ut och gör andra saker. Idag skulle jag ha börjat skriva en analys utifrån Piaget, Vygotskij och Skinner. Istället har jag:
- Skrivit en lista på saker jag ska göra under 2010.
- Sett den femte Johan Falk-filmen (trots att jag redan sett den en gång, den var inte så bra den här gången heller.)
- Fyllt i mina föräldrars, syskons, syskonbarns och vänners födelsedagar i min nya kalender.
- Tvättat en tvätt.
- Vikt tvätten som hängde på tork.
- Hängt upp tvätten jag tvättade.
- Diskat en disk, samt handdiskat några kastruller som inte får plats i diskmaskinen.
- Sänkt ljudet på teven så fort jag hört någon gå i trappan utanför. Två kvinnor från Jehovas vittnen stryker runt i kvarteret och jag är vanligtvis inte den som är den, jag bjuder gärna in de på en kopp kaffe. Men inte idag.
- Lagat lammfärsbiffar fyllda med oliver och vitlök.
- Druckit tre koppar earl grey, trots att jag synnerligen inte gillar svart the eller påsthe i allmänhet.
- Skrivit en lista på saker jag ska göra under 2010.
- Sett den femte Johan Falk-filmen (trots att jag redan sett den en gång, den var inte så bra den här gången heller.)
- Fyllt i mina föräldrars, syskons, syskonbarns och vänners födelsedagar i min nya kalender.
- Tvättat en tvätt.
- Vikt tvätten som hängde på tork.
- Hängt upp tvätten jag tvättade.
- Diskat en disk, samt handdiskat några kastruller som inte får plats i diskmaskinen.
- Sänkt ljudet på teven så fort jag hört någon gå i trappan utanför. Två kvinnor från Jehovas vittnen stryker runt i kvarteret och jag är vanligtvis inte den som är den, jag bjuder gärna in de på en kopp kaffe. Men inte idag.
- Lagat lammfärsbiffar fyllda med oliver och vitlök.
- Druckit tre koppar earl grey, trots att jag synnerligen inte gillar svart the eller påsthe i allmänhet.
Fredriks knulltröja.
Så här ser den ut. Tröjan som utstöndrar något alldeles särskilt. Min kille Fredrik påstår sig ha fått ligga rejält genom åren då han burit detta, till synes basala plagg. Jag tycker förstås att det här är otroligt spännande. Är det de tre kronorna, som skulle kunna leda tankarna till hockeylandslaget, som gört? Eller var det hans vältränade bringa under tröjan som frammanade viljan att ligga hos tjejerna? Framhävdes bringan lite extra i just den här tröjan? Ville de att han skulle ha tröjan på under själva akten? Så många frågor.
O
Det svårt att inte ryckas med och jämföra sig med andra, svårt att inte bli lite fixerad av sin kropp då man tränar mycket och en stor del av umgänget också är endorfintorskar. När balansen rubbas och jag tar timeout, Fredrik beställer pizza och köper äcklig glass (som jag ändå äter upp) blir konsekvenserna brutalt påtagliga dagen efter. Jag känner mig så besviken på mig själv som inte kan vara överjävligt fokuserad jämt. Men det kan jag inte. Jag känner mig oerhört ofokuserad och omotiverad just nu, mycket o. Allt som börjar på O.
Min hjärna är kidnappad av jultomten.
Jag föredrar att gå upp tidigt på morgonen. Men den senaste tiden har alla mina försök att stiga upp i ottan varit fruktlösa. Jag är karatetrött. Och oerhört omotiverad att studera. Jag har terminens enda salstenta på tisdag och känner mig obehagligt självsäker och tillfreds inför denna, vilket säger mig (av väl beprövad erfarenhet) att jag måste plugga mycket mer. Jag har fått så jävla dåliga betyg den här terminen, trots att jag känt mig mer delaktig och påläst än tidigare. Det känns lite deprimerande, fast egentligen är jag likgiltig inför hela betygsapparaten. Min prestationsångest har ingen känsla för bokstäver.
DN ger utrymme för bajskastning på MMA, igen. Artikeln är självklart totalt intetsägande och desperationen lyser mellan raderna, man vädjar till RF att rensa i sina led, fast med finare ord förstås.
"Vårt samhälle bygger på värderingen att vi får göra vad vi vill så länge vi inte ligger andra till last och därför har vi lagar som begränsar individens frihet."
Det är redan här uppenbart vartåt det barkar. Kampsportsmotståndare har börjat förstå att det i ju med medlemskapet i RF inte går att komma åt sporten på annat sätt än att väcka opinion hos allmänheten och på så sätt pressa RF att frivilligt ta avstånd ifrån sporten. RF har ett moraliskt ansvar gentemot svenska folket, skrivs mellan raderna. Ett moraliskt ansvar de i nuläget inte tar och det är bara så hemskt så hemskt. Och ja, det är väl självklart att RF har ett ansvar för att hålla koll, se till att alla regler följs, att åtgärder tas och kanske till och med att vissa regler ses över en gång till då någon skadas. Men moral för mig handlar lika mycket om attityder och värderingar. Vad man inom idrotten kallar fair play. Att behandla varandra med respekt, att uppträda sportsligt även vid en förlust och att vara schysst mot sina träningskompisar. Och här har vi ett problem som går långt över kampsportens gränser, in i varenda penalistiska omklädningsrum. Jag har personligen aldrig blivit så respektfullt bemött, träffat så många olika slags människor och haft så roligt med mina träningskompisar som inom kampsporten.
"Det är dags för Riksidrottsförbundets styrelse att ta tydlig ställning för idrottens ideal, mot mellanmänskligt våld, mot avsiktig produktion av hjärnskador inom sporten och därmed för sitt eget folkhälsomål. Med ett sådant ställningstagande kommer RF's heder att kunna räddas. Alternativet att fortsätta ducka kommer att försätta RF i en ohållbar situation där människor kommer ställa sig frågande till varför deras skattepengar ska gå till stöd för ett förbund som hanterar viktiga frågor så enögt." Vilken slutkläm. Okej, jag personligen kan jag komma på helt andra saker jag inte vill att mina skattepengar ska gå till.
DN ger utrymme för bajskastning på MMA, igen. Artikeln är självklart totalt intetsägande och desperationen lyser mellan raderna, man vädjar till RF att rensa i sina led, fast med finare ord förstås.
"Vårt samhälle bygger på värderingen att vi får göra vad vi vill så länge vi inte ligger andra till last och därför har vi lagar som begränsar individens frihet."
Det är redan här uppenbart vartåt det barkar. Kampsportsmotståndare har börjat förstå att det i ju med medlemskapet i RF inte går att komma åt sporten på annat sätt än att väcka opinion hos allmänheten och på så sätt pressa RF att frivilligt ta avstånd ifrån sporten. RF har ett moraliskt ansvar gentemot svenska folket, skrivs mellan raderna. Ett moraliskt ansvar de i nuläget inte tar och det är bara så hemskt så hemskt. Och ja, det är väl självklart att RF har ett ansvar för att hålla koll, se till att alla regler följs, att åtgärder tas och kanske till och med att vissa regler ses över en gång till då någon skadas. Men moral för mig handlar lika mycket om attityder och värderingar. Vad man inom idrotten kallar fair play. Att behandla varandra med respekt, att uppträda sportsligt även vid en förlust och att vara schysst mot sina träningskompisar. Och här har vi ett problem som går långt över kampsportens gränser, in i varenda penalistiska omklädningsrum. Jag har personligen aldrig blivit så respektfullt bemött, träffat så många olika slags människor och haft så roligt med mina träningskompisar som inom kampsporten.
"Det är dags för Riksidrottsförbundets styrelse att ta tydlig ställning för idrottens ideal, mot mellanmänskligt våld, mot avsiktig produktion av hjärnskador inom sporten och därmed för sitt eget folkhälsomål. Med ett sådant ställningstagande kommer RF's heder att kunna räddas. Alternativet att fortsätta ducka kommer att försätta RF i en ohållbar situation där människor kommer ställa sig frågande till varför deras skattepengar ska gå till stöd för ett förbund som hanterar viktiga frågor så enögt." Vilken slutkläm. Okej, jag personligen kan jag komma på helt andra saker jag inte vill att mina skattepengar ska gå till.
Utomordentligt onödigt ont.
Igår drack jag kaffe med min vän Uffe som ska åka till Thailand om en vecka för att vinna VM. Jag har skrivit ett reportage om honom, det kan man läsa här. Idag har jag haft magkatarrbesvär och druckit avslagen coca-cola. Magkatarr är ett jävla gissel ska jag få be att tala om. Oftast ligger den latent och lurar men gör ingen skada, ibland hoppar den fram som gubben i lådan och äter upp mig inifrån. Det gör väldigt ont. Baltazar roar mig i alla fall, då jag ligger i soffan och håller smärtan stången med inåtvända affirmationer. Han skäller ut hundar på teve. Han går igång stenhårt på Pedigrees nya reklamfilm med fyra hundar som skäller i kör. Han blir helt tokig och försöker överrösta de andra hundarna. Det är väldigt roligt.
Grattis Andrea.
En utav mina gamla klasskamrater ifrån tiden på folkhögskolan gör i januari romandebut. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte alls var avundsjuk, inte ett dugg. För det är jag. Det var just det vi alla på kursen drömde om, att debutera. Jag var inget undantag. Det är fortfarande en dröm som jag bär så nära hjärtat att det ibland (eller ofta) gör lite ont ju äldre man blir. Men jag är också glad för hennes skull. Hon skriver helt fantastiskt bra och jag kan verkligen rekommendera er att läsa. Läs henne, ni kommer inte att bli besvikna.
Min lördag, typ.
Det här äter jag nästan alltid till frukost när jag ska ut och springa. Gröt med hallon och blåbär och en kopp kaffe med lite mjölk. Jag har insett att jag måste effektivisera min vardag lite så jag bläddrar ofta bara igenom nyhetsdelen till frukosten och läser kultur och sportdelen på vägen till skolan. Men idag är det lördag och då såsar jag gärna med frukosten och tidningen.
Baltazar äter frukost samtidigt som mig, innan han springer in i sovrummet igen och kryper ner hos Fredrik. När jag kommer in i sovrummet för att locka ut honom på promenad kan jag endast skönja en liten nos som sticker fram under Fredriks täcke. Jag får praktiskt taget släpa ut honom i hallen.
Jag hänger hela dagen med mina grabbar.
Jag lagade färskpasta med pastasås på cream fresh, champinjoner, kantareller, paprika, färnkål, prosciutto och färsk rosmarin till middag. Det var gott. Vi satt framför teven och åt och tittade på en brittisk dokumentärfilm om en åttaårig flicka med ihopväxta ben. Den fick mig att må lite illa.
Jag är popcornmissbrukare. Jag kan äta hur mycket popcorn som helst.
Baltazar börjar bli så stor att han inte längre kan ligga i sin bädd utan att halva kroppen hänger utanför. Han har nu börjat att pröva ut nya sovplatser. Det går så där.
Giggedie!
Jag och Karin (vt) har känt varandra hela livet. Här är hon och hennes kompis Parto tillsammans med sin nya kille.
Mina sex mest romantiska ögonblick.
Jag inspireras av Sandra Breijer, eller vad fan, jag stjäl idén rakt av. Den är briljant. Hon är briljant.
1996
Jag är under hela mellanstadiet vansinnigt förälskad i Oscar. Alla vet. (Tonåringar har en förmåga att lukta sig till andras missär.) Jag har glasögon, mittbena och lila byxor. Jag ger ett prekärt intryck. Men plöstligt händer det. På ett disco i skolans gymnastiksal frågar han om jag vill dansa, till en lugn låt, jag borde kanske minnas vilken, men det gör jag inte. Allt jag minns är att han håller om mig. Han pratar aldrig med mig igen efter den här dansen. Men den var ljuvlig.
1998
Jag är fjorton år och har bara pratat med John i telefon tidigare. Den så kallade "linjen" var 1990-talets virtuella fritidsgård, en telefonlinje dit jag och mina vänner ringde flera gånger i veckan. Jag och John hade pratat i telefon regelbundet i ett år. Men nu skulle vi träffas för första gången, in real life. Vårt möte på Hötorget (eller T-centralen?) blir bara en ytterliga bekräftelse på något jag redan vet. Jag är så äckligt kär. Vi går på café Kungstornet (eller Clara-någonting?) och röker cigarretter. Jag får sitta i hans knä. Jag sa;
- det bästa sättet att vara säker på att få träffa någon igen är ju att låna ut något till personen.
Han tar av sig sitt halsband och trycker det i min hand. Han äter upp mitt hjärta och spottar ut det hundratals gånger under flera års tid efter detta ögonblick. Ändå är det den här händelsen jag minns tydligast.
2000
Jag och Peter har träffats på en fest hemma hos min bästa kompis. Vi har börjat hänga lite och han har frågat varför jag har en ring på mitt finger. Jag säger att jag fått den av en expojkvän och att jag tänker ta av mig den då jag träffar en ny pojkvän, (jag jobbade mycket med symboler på den tiden). Vi sitter hemma hos mig och tittar på teve. Plöstligt kysser han mig samtidigt som han tar min hand och försiktigt drar ringen av mitt finger. (Han ger mig vid ett senare tillfälle en ny ring på ett mycket bombastiskt sätt, i botten på ett glas vin. Han jobbade uppenbarligen också mycket med symboler.)
2004
Min kille har gjort slut. Jag är helt förstörd. Han friade några månader tidigare och eftersom jag är lagd åt det patetiskt romantiska hållet svarade jag ja. Jag är tjugo år och deprimerad. Jag ringer min mormor och gråter. Hon säger att jag ska komma över. Jag åker hem till henne och hon möter mig i dörren med en vinflaska i ena handen och en cigg i andra handen. Det här låter inte särskilt romantiskt. Och det var det kanske inte heller. Men gud vad jag älskade min mormor.
2006
Jag vet att han inte känner samma sak. Men jag kan inte sluta. Mormor är sjuk och kommer snart att dö, han säger att det är okej att vara ledsen. Han håller mig i handen, men han har fortfarande sin exflickvänns tamponer i sitt badrumsskåp. Vi är aldrig tillsammans, han är jävligt dryg och vid ett tillfälle slår jag honom så hårt i ansiktet att han blir mållös. En morgon ringer han mig och frågar vad jag har för portkod, jag svarar med sömnen i strupen, och han ringer några minuter senare på dörren. Jag släpper in honom. Han pussar mig. Ingen tunga. Sedan går han igen.
2008
Jag och Fredrik har haft vår allra första dejt hemma hos honom. Han har lagat min favoritmat, lax (fast han hatar fisk) och saffransris (fast han hatar saffran). Vi äter, ser på film och när vi ska gå och lägga oss kysser han mig. Världen går i tusen bitar och när jag bygger ihop den igen är ingenting sig likt. Sedan somnar vi bredvid varandra. Dagen efter bjuder han mig på thailändsk restaurang och när jag vaknar i hans lägenhet på måndag morgon har han redan åkt till jobbet. På köksbordet ligger en nyckel. Han ber aldrig om att få den tillbaka.
1996
Jag är under hela mellanstadiet vansinnigt förälskad i Oscar. Alla vet. (Tonåringar har en förmåga att lukta sig till andras missär.) Jag har glasögon, mittbena och lila byxor. Jag ger ett prekärt intryck. Men plöstligt händer det. På ett disco i skolans gymnastiksal frågar han om jag vill dansa, till en lugn låt, jag borde kanske minnas vilken, men det gör jag inte. Allt jag minns är att han håller om mig. Han pratar aldrig med mig igen efter den här dansen. Men den var ljuvlig.
1998
Jag är fjorton år och har bara pratat med John i telefon tidigare. Den så kallade "linjen" var 1990-talets virtuella fritidsgård, en telefonlinje dit jag och mina vänner ringde flera gånger i veckan. Jag och John hade pratat i telefon regelbundet i ett år. Men nu skulle vi träffas för första gången, in real life. Vårt möte på Hötorget (eller T-centralen?) blir bara en ytterliga bekräftelse på något jag redan vet. Jag är så äckligt kär. Vi går på café Kungstornet (eller Clara-någonting?) och röker cigarretter. Jag får sitta i hans knä. Jag sa;
- det bästa sättet att vara säker på att få träffa någon igen är ju att låna ut något till personen.
Han tar av sig sitt halsband och trycker det i min hand. Han äter upp mitt hjärta och spottar ut det hundratals gånger under flera års tid efter detta ögonblick. Ändå är det den här händelsen jag minns tydligast.
2000
Jag och Peter har träffats på en fest hemma hos min bästa kompis. Vi har börjat hänga lite och han har frågat varför jag har en ring på mitt finger. Jag säger att jag fått den av en expojkvän och att jag tänker ta av mig den då jag träffar en ny pojkvän, (jag jobbade mycket med symboler på den tiden). Vi sitter hemma hos mig och tittar på teve. Plöstligt kysser han mig samtidigt som han tar min hand och försiktigt drar ringen av mitt finger. (Han ger mig vid ett senare tillfälle en ny ring på ett mycket bombastiskt sätt, i botten på ett glas vin. Han jobbade uppenbarligen också mycket med symboler.)
2004
Min kille har gjort slut. Jag är helt förstörd. Han friade några månader tidigare och eftersom jag är lagd åt det patetiskt romantiska hållet svarade jag ja. Jag är tjugo år och deprimerad. Jag ringer min mormor och gråter. Hon säger att jag ska komma över. Jag åker hem till henne och hon möter mig i dörren med en vinflaska i ena handen och en cigg i andra handen. Det här låter inte särskilt romantiskt. Och det var det kanske inte heller. Men gud vad jag älskade min mormor.
2006
Jag vet att han inte känner samma sak. Men jag kan inte sluta. Mormor är sjuk och kommer snart att dö, han säger att det är okej att vara ledsen. Han håller mig i handen, men han har fortfarande sin exflickvänns tamponer i sitt badrumsskåp. Vi är aldrig tillsammans, han är jävligt dryg och vid ett tillfälle slår jag honom så hårt i ansiktet att han blir mållös. En morgon ringer han mig och frågar vad jag har för portkod, jag svarar med sömnen i strupen, och han ringer några minuter senare på dörren. Jag släpper in honom. Han pussar mig. Ingen tunga. Sedan går han igen.
2008
Jag och Fredrik har haft vår allra första dejt hemma hos honom. Han har lagat min favoritmat, lax (fast han hatar fisk) och saffransris (fast han hatar saffran). Vi äter, ser på film och när vi ska gå och lägga oss kysser han mig. Världen går i tusen bitar och när jag bygger ihop den igen är ingenting sig likt. Sedan somnar vi bredvid varandra. Dagen efter bjuder han mig på thailändsk restaurang och när jag vaknar i hans lägenhet på måndag morgon har han redan åkt till jobbet. På köksbordet ligger en nyckel. Han ber aldrig om att få den tillbaka.
Falling down?
Jag fick nyss ett mms av Fredrik där han håller upp två fingrar mot tinningen som om han skulle skjuta sig själv i huvudet. Det kändes lite ledsamt.
Vaknar kallsvettig
Från: Hjärtat
Till: Älskling
Jag drömde att vi hade en grön orm. Jag var livrädd för den.
Från: Älskling
Till: Hjärtat
Jag drömde att jag inte kunde andas. Vakna med B över bröstet och ansiktet.
Slusats: Vår hund är totalt likgiltig inför vårt väl och ve.
Till: Älskling
Jag drömde att vi hade en grön orm. Jag var livrädd för den.
Från: Älskling
Till: Hjärtat
Jag drömde att jag inte kunde andas. Vakna med B över bröstet och ansiktet.
Slusats: Vår hund är totalt likgiltig inför vårt väl och ve.
Vad fan är K1:an?
Birgitta Sellén från Centerpartiet ställs mot Fighter magazines VD August Wallén i en, tja, ganska menlös debatt som någon slags slutkläm på Uppdrag gransknings reportage om MMA. I reportaget får tittaren följa Reza Madadi och Tor Troeng som båda går match på Superior Challenge i slutet av oktober. Det skulle kunna ha blivit ett intressant och intelligent reportage om två idrottsmän och deras kärlek till sporten de utövar, men det blir det inte. Svt faller återigen i de klassiska fallgroparna de har en tendens att dyka ner i då de ska föra en kritisk retorik mot kampsport. Överdrivet dramatiskt, tarvligt och ja, det känns bara beigt. Klipp på klipp ifrån UFC rullar igen och igen som en påminnelse om att det är så här det kan komma att se ut i Sverige om några år, det är uppenbart att detta är ett skräckfilmscenario för journalisterna bakom reportaget. Men allvarligt. Svenska regler i MMA (och thaiboxning) är mycket hårda i förhållande till många andra länders regelverk och jag tvivlar på att det någonsin kommer att ändras. Hjärnforskaren Martin Ingvar får titta på klipp ifrån UFC och konstaterar att det här är inte bra, "det här är så dumt" säger han och ojar sig framför kameran. Våld mot huvudet är aldrig bra. Det fattar väl vem som helst. Men våld behöver inte nödvändigtvis åsamkas av en annan människas hand eller skenben för att vara skadligt. En hockeypuck i pannan, en hästhov i nyllet, en käftsmäll av en ilsken fotbollssupporter kan också orsaka hjärnskakning eller i värsta fall allvarliga och bestående hjärnskador. Martin Ingvar håller med om att ett förbud inte är lösningen. Så vad är problemet? MMA och likaså thaiboxning, är en idrott under Riksidrottsförbundets lupp. RF har full insyn i verksamheten och det finns tydliga lagar och regler kring hur galor ska arrangeras, att jämna matchningar görs och att personer som blivit knockade sätts i karantän, det vill säga får matchförbud och sparringförbud en viss period, allt för att undvika bestående skador på hjärnan. Uppdrag granskning slår knappast in några stängda dörrar, om nu det var avsikten. Och du Birgitta, vad fan är K1:an för någonting?
Ont.
Igår ville jag börja sy, istället för att slå folk på käften. Ibland frågar oinvigda mig om det gör ont att träna thaiboxning. Nej, svarar jag som oftast. Men det är lögn. Ibland gör det skitont.
